B1&B2 eller är det en illusion?

Idag var jag och gick på en liten promenad på stan på kvällskvisten. Inget konstigt med det, vad jag kom att tänka på när jag gick där i godan ro och började gå efter två killar. Det är ju självklart inte heller något konstigt med att två killar går på stan klockan 21. Det jag märkte var att de hade likadana kläder. Det såg så lågstadiet ut på något sätt. Ljusblåa (likadana) t-shirts och mörka byxor och likadana väskor som hängde på samma sida. Om jag inte var så upptagen med att titta på kläderna skulle jag säkert märkt att de hade blont hår båda två och likadana skor, men så långt hann jag inte för de hann vika av. Jag tror inte att de var tvillingar, och hade de varit tvillingar skulle jag bara tyckt att det var ännu mer udda. Liksom, skaffa dig en egen personlighet och egen personlig stil?
Det som gjorde att det blev ännu mer udda var att jag för kanske bara några dagar sedan gick efter två tjejer som även de var precis likadant klädda. SERIÖST?! Varför gör man så mot sig själv? Det är lite lustigt, jag undrar om de hade tänkt på det innan de gick ut, eller om de bara råkade välja likadana byxor och likadana linnen (samma färg också) samt att de båda hade uppsatt hår.

Kanske det var rena tillfälligheter, kanske de gillar att se ut som piff och puff, B1 och B2 eller kanske gjorde de ett experiment där de försökte skapa en illusion av dubbelseende och kolla hur många människor som började blinka överdrivet mycket eller gnugga ögonen.
På tal om detta fenomen. Det finns faktiskt ett tvillingpar här i min stad som alltid ser likadana ut. Det har som blivit deras grej. De är alltid klädda likadant (precis likadant, säkert köper de dubbla av allt). Men det är som lite charmigt. Man vet ju vilka de är nu. De är iofs väldigt gamla, pensionsåldern någonstans, vilket gör det hela ännu mer udda. De är liksom 65+ och klär sig som två flickor på lågstadiet (jag kände några tvillingpar när jag var yngre och de var klädda likadant på lågstadiet).
Men det är ändå härligt med personer som dessa, de har blivit en trevlig grej om man ser dem på stan. De två övriga (unga) jag såg nyligen, jag betvivlar att de går likadant klädd hela tiden. Det är nog inte lika charmigt om man är 25 heller som när man är 65.
Det var allt för idag.
Tjos!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0