littleQ - Queer blogg

Queer litteratur, det finns faktiskt en hel del att välja emellan om man har lust att läsa. Nyligen läste jag Margatera Subers Charlie och jag gillade den även om boken i sig var väldigt tunn. Tänkte faktiskt ge er ett litet smakprov från boken.

[Charlie] "-Jo, jag var ett litet fult skrump, det var jag, men jag trodde hela tiden, att jag var en riktig trollslända, och när tiden äntligen kom, att jag skulle få vingar och komma ut i världen, så då först märkte jag, vilket fult litet kräk jag hela tiden hade varit. När jag arbetat mig ut ur mitt skal och skulle börja röra på mina vingar och flyga högt upp i luften, rakt emot solen, så upptäckte jag, att på mig hade det inte alls vuxit ut några vingar, jag kunde inte flyga som andra trollsländor, jag fick lov att kräla där på mina ynkliga ben, medan de riktiga sländorna flög ifrån mig. De förargades över mig, eller skämdes över mig eller hånade mig, var jag gick fram. Jag liknande dem men var ändå så annorlunda och dög ingenting till. Och ingen annan hade jag heller att hålla mig till, när de inte ville veta av mig. Jag längtade efter samma liv i tumlande flykt i solen, men jag var en stackars misslyckad trollslända utan vingar. Jag borde gömma mig under ett stort grön blad..." (Charlie, 79)

Det fick mig att tänka, att det nog är såhär många HBTQ-personer känner sig, att de är annorlunda, misslyckade, och på något sätt felkonstruerade och sedan att omgivningen ser ner på dem och själv känner de att de inte duger någonting till och är blir ensamma på grund av någonting de inte kunde påverka, det är ju inte deras fel att vingarna aldrig växte ut på dem.

Vad tror ni, beskriver det vad många HBTQ-personer känner?

Charlie, Margareta Suber