[Barn]-Vi är en regnbågsfamilj, och då pratar jag inte om att vi har olika hudfärger.
Vad är problemet? Skulle dessa barn som blir adopterade in i en regnbågsfamilj må sämre? En ny forskning visar att barn till lesbiska faktiskt mår bättre än andra barn, artikeln i DN hittar du Här.
I artikeln säger Nanette Gatrell: "Jag hade förväntat mig att barnen i studien skulle må precis som alla andra barn, inte bättre. Barnen med två mammor visade sig vara ovanligt välanpassade till samhället, dessutom hade de färre beteendestörningar än genomsnittet."
Barnen mår alltså bra, bättre till och med. Adoptionscentrum skulle möjligtvis försvara sig själva med att detta handlade om inseminering och alltså inte adopterade barn. Skillnaden? Ja, att i ena fallet föds ett barn in i familjen, i det andra tas barnet från sin miljö och förflyttas (vilket är en stor förändring bara det). De anser att dessa barn inte ska måsta utstå mer än nödvändigt. Vilket jag på ett sätt kan förstå, tänk dig själv att växa upp som adopterad och möjligtvis inte se ut som sina föräldrar (adoptionsföräldrarna vill säga), känna sig annorlunda och sedan på det ha en annorlunda familj. Det är nog inte så lätt, självaste adoptions-tankarna går väl inte att göra så mycket åt, och är inte unikt för barn som adopteras av samkönade. Men att växa upp i en familj som är annorlunda bör inte vara någonting barnen ska skämmas för eller bli retade för. Det är samhället det är fel på och ska vi bara skjuta problemet vidare med förklaringen att barnen inte får test-utsättas för detta? Barn DÖR varje dag, barn som skulle kunna leva lyckligt i en regnbågsfamilj någonstans i världen. Är det rättvist? Är det inte värt att prova, är vi inte skyldiga dessa barn att försöka ge dem de absolut bästa liv de kan få? Även om dessa barn, i det värsta scenariot, mår dåligt över deras situation, är det inte bättre än att de lever i en familj där föräldrarna älskar dem och hjälper dem, än att de dör eller bor i slummen och sniffar lim för att de är så hungriga och inte har energi för de har slitit på skroten i 16 timmar?
Jag tycker att det är värt det, vi kan inte vänta på att 100% av världens befolkning inställer sig positivt till homosexuella, det går bara inte.
Man kan ju föreställa sig hur det var för flera årtionden sedan när det var väldigt få invandrare i Sverige och folk började adoptera, tog inte Adoptionscentrum hänsyn till att de flesta svenskar kanske var rasister? Var inte det att utstätta barnen för onödigt mycket? Var inte dessa barn lätta offer för mobbning i skolan? Nej, folk fick fortsätta adoptera, och se hur situationen ser ut nu, folk är mycket mer accepterande och situationen blir bara bättre och bättre. Varför skulle inte samma utveckling ske när det handlar om regnbågsfamiljer? Är det för att det är mer accepterat att vara homofob än att vara rasist?
Nej, jag hoppas verkligen saker har ändrats till det bättre tills dess att jag börjar tänka på att skaffa barn, jag vill kunna ha samma möjligheter som alla andra oavsett om jag väljer att leva med en man eller en kvinna.
/littleQ
Jag vill veta vad ditt barn kissar med.
-Tack! Det blev ett välskapt barn, eller du kanske ville veta om jag födde en snopp eller en snippa?
*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+
Denna besatthet vid kön. Vad blev det för något, ska vi köpa ett blått eller rosa grattiskort? Hur ska man veta vilken färg på kläderna man ska köpa eller vilka leksaker man ska ge bort eller ens hur man ska kunna prata med barnet om man inte vet vilket kön på barnet har? För det spelar ju ingen roll vilket kön ert barn har, det är ju bara viktigt för alla andra att veta hur de ska kunna behandla barnet så att det passar in i samhället, ja, flickorna skall tystas och pojkarna skall få tillåtelse att busa av sig efter maten.
Va? Nej, vi behandlar alla barn lika, säger förskolepersonalen, när de sedan räcker fram en bil till Christian och en häst till Lina. Självklart har alla barn tillgång till samma slags leksaker här på förskolan, nu råkar bara de flesta killarna gilla bilar mer och tjejerna föredrar hästar och dockor. Självklart kan det vara så, det säger jag inte emot, men frågan är ju varför. Nu har faktiskt barnen på förskolorna stor frihet att leka med leksaker de kanske vanligtvis inte skulle lekt med.
Christian kanske hellre leker med dockor på förskolan för det är ju något nytt och spännande, för själv äger han ju inte en endaste docka eftersom hans mamma och pappa är så snälla och inte köper tjejleksaker till honom. För tänk vilka dåliga föräldrar de skulle vara om de gjorde det, det skulle ju vara som att be om att få ett mobbat barn i skolan, eller att på släktträffen måsta förklara vem Christians "vän" Viktor är.
Precis, för en docka gör ju verkligen din son bög, han kanske leker med den för att han tycker bruden är stekhet och bara övar sin charm på alla kvinnor. Alla tjejer som leker i kuddrummet och busar runt och halvslåss övar sig bara för sängkammaren, där de busar runt med män bland kuddar och eventuellt blir lite halvslagna också.
Jag önskar att saker var annorlunda, att en bil bara är en bil och en docka en docka och att dessa inte ska vara förknippade med varken killar eller tjejer. Nu handlar det inte bara om leksaker, det är kläder också.
För nog kan förskolepersonalen försöka lära barnen att pojkarna visst kan leka vid lekspisen men att klä på barnen på morgonen är ändå föräldrarnas ansvar.
Jag har en vän som fick barn för ett år sedan och det blev en grabb. Ibland går vi omkring och tittar på barnkläder som hon måste köpa till honom och när jag en gång sa "Du kan ju köpa en rosa tröja till honom" blängde hon och sa "Men är du knäpp? ALDRIG i livet att jag skulle köpa något rosa."
Vid ett annat tillfälle tog jag fram en söt liten klänning och sa: "Men den här var ju jättesöt, köp den här!", liknande svar som förra gången. Nu säger jag inte att alla måste göra "tvärtom" hela tiden, men varför kan lillpojken inte få ha en jättesöt klänning någon gång? Kanske på fredagar på dagis, han kan ju ha Byggare Bob-tröjor alla andra dagar. Speciellt när han blir lite äldre och börjar kunna välja kläder själv.
Varför ska han inte ha möjligheten att välja en rosa tröja, en klänning eller en kjol? "Han skulle bli retad i skolan". Vems fel är det då? Bad han om det kanske? Sa han: "Titta på mig, jag klär mig som en flicka, reta mig gärna och slå mig också. Sikta på magen, där gör det ondast och jag förtjänar ju smärta för det är ju mitt fel att jag är konstig och annorlunda."? Eller är det kanske föräldrarna till barnen som är boven i dramat, för i den åldern är det ju faktiskt deras ansvar att se till att barnen får en bra värdegrund.
Jag önskar att alla föräldrar kunde säga till sina barn att det inte finns saker som är endast för flickor och saker som är endast för pojkar, varför begränsa sina barn till att bara få tillgång till hälften av allt som går att välja bland?
/littleQ
[Barn]-Det finns både choklad och vaniljglass, det har mamma lärt mig.
-Åh, ja de är verkligen söta tillsammans, åh nu fick hon sig en liten puss också, ta fram kameran, första pussen är ju en stor grej!
-Ja, men precis, Klick, den ska jag rama in och hänga på väggen, kanske göra julkort av också, mormor kommer bli så förtjust.
*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.*+.
Nej, så går det nog inte till, än. Men nu när det är lite lättare för samkönade par att skaffa barn tillsammans (well, kvinnor kommer nog alltid ha lättare än män eftersom det endast behövs lite sperma, ugnen finns ju redan, i dubblett till och med,hehe). Men iaf, nu när det är lite lättare för samkönade par att skaffa barn kommer vi nog se en förändring i hur synen på vad som är "normalt" beteende för barn men det kommer nog ta tid. Men jag hoppas då på en framtid då detta scenario är lika sannolikt som om det vore en flicka och en pojke. En tid då föräldrar frågar sina barn på låg och mellanstadiet redan "Så, finns det något söt pojke eller flicka i din klass?" Det är aldrig för tidigt att ge dem insynen i att det finns alternativ, att veta om alternativet kommer inte att göra dem homosexuella. Kanske kommer det göra att HBTQ-barnen/ungdomarna accepterar sin läggning lättare, och eventuellt snabbare än vad de skulle gjort annars, men jag tvivlar på att kunskapen i sig kan avgöra huruvida en människa får en viss läggning. Det påståendet skulle ju föreslå att det är ett val, som att om barn som aldrig hört talas om homosexuella aldrig skulle kunna bli det, vilket är helt knasigt. Jag tycker att de som arbetar med barn och ungdomar har ett ganska stort ansvar när det gäller just detta eftersom man aldrig vet hur föräldrarna har uppfostrat dem att tänka. Visst det kommer finnas rötägg som säger till sina barn att "Peter för fan, du får väl ta fram ett liggunderlag och ligga på, killar sover INTE skavfötters, det är bögigt, och du vill väl inte att folk ska gå runt och sprida rykten att du och Johan är bögar, va? Fan, ta det som en man, har de ingen madrass så ligger du på golvet, har du förstått!".
Det är som att köpa glass. Du som älskar chokladglass byter väl inte till vanilj bara för att du nyss fick reda på att det fanns ett alternativ? Kanske du är en sådan som inte bryr sig, glass som glass, bara det är sött, (hehe), eller kanske du gillar att blanda lite, vanilj en dag, choklad en annan, men det ska väl få vara okej det med, eller hur?
Eller så har du bestämt dig, du älskar choklad, sen äter du bara chokladglass hela livet, det är också okej, men det är ju faktiskt inget fel på dem som faktiskt bara äter vaniljglass heller. Det samhället vill jag leva i. Där det inte spelar någon roll vilken glass man föredrar, vi är ju alla människor.
/littleQ
