[Barn]-Vi är en regnbågsfamilj, och då pratar jag inte om att vi har olika hudfärger.
Måste skriva av mig nu efter att ha läst QXs Debattartikeln angående diskrimineringen som pågår på Adoptionscentrum, där samkönade par inte är likvärdiga andra par när de vill adoptera, även om de båda har blivit godkända som adoptionsföräldrar av svenska myndigheten.
Vad är problemet? Skulle dessa barn som blir adopterade in i en regnbågsfamilj må sämre? En ny forskning visar att barn till lesbiska faktiskt mår bättre än andra barn, artikeln i DN hittar du Här.
I artikeln säger Nanette Gatrell: "Jag hade förväntat mig att barnen i studien skulle må precis som alla andra barn, inte bättre. Barnen med två mammor visade sig vara ovanligt välanpassade till samhället, dessutom hade de färre beteendestörningar än genomsnittet."
Barnen mår alltså bra, bättre till och med. Adoptionscentrum skulle möjligtvis försvara sig själva med att detta handlade om inseminering och alltså inte adopterade barn. Skillnaden? Ja, att i ena fallet föds ett barn in i familjen, i det andra tas barnet från sin miljö och förflyttas (vilket är en stor förändring bara det). De anser att dessa barn inte ska måsta utstå mer än nödvändigt. Vilket jag på ett sätt kan förstå, tänk dig själv att växa upp som adopterad och möjligtvis inte se ut som sina föräldrar (adoptionsföräldrarna vill säga), känna sig annorlunda och sedan på det ha en annorlunda familj. Det är nog inte så lätt, självaste adoptions-tankarna går väl inte att göra så mycket åt, och är inte unikt för barn som adopteras av samkönade. Men att växa upp i en familj som är annorlunda bör inte vara någonting barnen ska skämmas för eller bli retade för. Det är samhället det är fel på och ska vi bara skjuta problemet vidare med förklaringen att barnen inte får test-utsättas för detta? Barn DÖR varje dag, barn som skulle kunna leva lyckligt i en regnbågsfamilj någonstans i världen. Är det rättvist? Är det inte värt att prova, är vi inte skyldiga dessa barn att försöka ge dem de absolut bästa liv de kan få? Även om dessa barn, i det värsta scenariot, mår dåligt över deras situation, är det inte bättre än att de lever i en familj där föräldrarna älskar dem och hjälper dem, än att de dör eller bor i slummen och sniffar lim för att de är så hungriga och inte har energi för de har slitit på skroten i 16 timmar?
Jag tycker att det är värt det, vi kan inte vänta på att 100% av världens befolkning inställer sig positivt till homosexuella, det går bara inte.
Man kan ju föreställa sig hur det var för flera årtionden sedan när det var väldigt få invandrare i Sverige och folk började adoptera, tog inte Adoptionscentrum hänsyn till att de flesta svenskar kanske var rasister? Var inte det att utstätta barnen för onödigt mycket? Var inte dessa barn lätta offer för mobbning i skolan? Nej, folk fick fortsätta adoptera, och se hur situationen ser ut nu, folk är mycket mer accepterande och situationen blir bara bättre och bättre. Varför skulle inte samma utveckling ske när det handlar om regnbågsfamiljer? Är det för att det är mer accepterat att vara homofob än att vara rasist?
Nej, jag hoppas verkligen saker har ändrats till det bättre tills dess att jag börjar tänka på att skaffa barn, jag vill kunna ha samma möjligheter som alla andra oavsett om jag väljer att leva med en man eller en kvinna.
/littleQ
Kommentarer
Trackback