Internet-beroende?
Jag börjar ogilla mitt internetföretag. Det har en tendens att alltid bli något krux med det vilket resulterar i att vi blir utan internet för en period. Detta låter kanske inte som en alltför farlig företeelse men för en internet-beroende (jag är inte den enda, erkänn!!) är det ytterst jobbigt och kan i värsta fall ge en abstinensbesvär såsom stress, restless-legs, okoncentration, lättirritation samt andra jobbiga saker. Man (jag) mår helt enkelt inte så bra när man (jag) är utan internet, speciellt inte när man inte var förberedd och därmed hunnit göra allting man velat. Som t.ex nu, inför hösten har jag sökt till universitetet, och jag skulle svara på mitt antagningsbesked. Som tur var hade jag lite framförhållning denna gång och svarade för någon dag sedan, innan internet försvann men tänk om jag inte gjort det? Nu kanske ni tänker såhär: "men hur kan du sitta och blogga när du inte har internet?" Biblioteket, mina kära vänner (och alla andra), första gången jag vågat boka mig en dator. Den stressen valde jag att komma över för att kunna kolla mailen. Tänk vad man är villig att göra när man är beroende. Men det är väl inget negativt egentligen, att komma över sina rädslor och utmana sig själv, men det tar ändå krafter.
Jag hinner inte skriva så mycket mer innan tiden går ut men jag åker på semester nu en vecka så det blir inget bloggande på ett tag. Men eftersom jag är en ny bloggare tror jag ändå inte att det är så många som läser så om det är någon som läser detta om typ några månader, yes, nu vet ni att jag åker till Tunisien och blir brun. :)
Tjos!
B1&B2 eller är det en illusion?
Idag var jag och gick på en liten promenad på stan på kvällskvisten. Inget konstigt med det, vad jag kom att tänka på när jag gick där i godan ro och började gå efter två killar. Det är ju självklart inte heller något konstigt med att två killar går på stan klockan 21. Det jag märkte var att de hade likadana kläder. Det såg så lågstadiet ut på något sätt. Ljusblåa (likadana) t-shirts och mörka byxor och likadana väskor som hängde på samma sida. Om jag inte var så upptagen med att titta på kläderna skulle jag säkert märkt att de hade blont hår båda två och likadana skor, men så långt hann jag inte för de hann vika av. Jag tror inte att de var tvillingar, och hade de varit tvillingar skulle jag bara tyckt att det var ännu mer udda. Liksom, skaffa dig en egen personlighet och egen personlig stil?
Det som gjorde att det blev ännu mer udda var att jag för kanske bara några dagar sedan gick efter två tjejer som även de var precis likadant klädda. SERIÖST?! Varför gör man så mot sig själv? Det är lite lustigt, jag undrar om de hade tänkt på det innan de gick ut, eller om de bara råkade välja likadana byxor och likadana linnen (samma färg också) samt att de båda hade uppsatt hår.
Kanske det var rena tillfälligheter, kanske de gillar att se ut som piff och puff, B1 och B2 eller kanske gjorde de ett experiment där de försökte skapa en illusion av dubbelseende och kolla hur många människor som började blinka överdrivet mycket eller gnugga ögonen.
På tal om detta fenomen. Det finns faktiskt ett tvillingpar här i min stad som alltid ser likadana ut. Det har som blivit deras grej. De är alltid klädda likadant (precis likadant, säkert köper de dubbla av allt). Men det är som lite charmigt. Man vet ju vilka de är nu. De är iofs väldigt gamla, pensionsåldern någonstans, vilket gör det hela ännu mer udda. De är liksom 65+ och klär sig som två flickor på lågstadiet (jag kände några tvillingpar när jag var yngre och de var klädda likadant på lågstadiet).
Men det är ändå härligt med personer som dessa, de har blivit en trevlig grej om man ser dem på stan. De två övriga (unga) jag såg nyligen, jag betvivlar att de går likadant klädd hela tiden. Det är nog inte lika charmigt om man är 25 heller som när man är 65.
Det var allt för idag.
Tjos!
Underkläder och popcorn i rumpan.
Varmt. Varmt. Varmt. 27° (ja, det är varmt) och jag hade tydligen helt glömt bort att man ska klä sig efter vädret för ut gick jag, med jeans, en trekvartsblus och kofta (KOFTA!!). Tur det att man kan ta av sig den iaf, skulle jag försökt gå på stan i underkläderna skulle jag nog fått en och annan blick och det skulle tisslas och tasslas i buskarna. ;)
Tur att jag behöll kläderna på med andra ord.
Annat, jo, anledningen till att jag gick in till stan idag var för att jag skulle träffa min tjej som tyvärr inte bor i samma stad just nu men som hade en ledig dag och kom för att hälsa på mig. :) Det var mysigt, vi låg i parken och jag höll på att avdunsta medans hon åt lite mat med vad gör man inte för att umgås med de man gillar? :)
På tal om det där med underkläder. Min syster hade en kompis när hon var liten som kom från, hrm, ett annat land och hon var muslim (vilket jag nämner för att jag tror det har med saken att göra) som ifrågasatte det här med att vi svenskar hade bikini på stranden med frågan: "Varför går ni inte runt med underkläder på stan då?" Enligt henne var det precis samma sak. Enligt alla svenskar jag känner, är det inte samma sak. Fast tanken är ju lustig, om det var så att det enligt våran kultur var helt okej att springa runt med trosor och BH när vi shoppar. Tänk dig en biosalong fylld med hud, hud, hud och färgglada plagg som täcker det viktigaste. Nej, det skulle nog inte vara så trevligt, popcorn som faller ner på stolen som man sedan råkar mosa med låret som sedan skaver och fastnar när man reser sig för då har det mosats och verkligen tryckts in i huden och lagt sig där för att mysa lite. Nej, då skulle ju folk springa runt med popcorn i baken och det skulle ju inte vara så värstans fräscht, fast å andra sidan så tycker jag inte att det är någon vidare bra idé att alla ska gå omkring med bara underkläderna heller, inte bara för popcornrumpornas skull. Fast det finns ju minst 2 positiva saker som skulle komma ur den kulturen. 1: Prova kläder skulle inte vara så jobbigt längre för man är ju redan avklädd. Fast å andra sidan, skulle man ens behöva prova kläder om det var så att alla ändå bara gick omkring i underkläderna... Tåls att tänkas på. 2: Man skulle få se att alla andra inte ser så perfekta ut som man tror eller så skulle alla gå runt och må sämre... Kanske det inte fanns någonting positivt med det där egentligen, någon som har erfarenheter av detta?
Nej, nu ska jag kolla om jag inte kan komma på något att göra. :)
Tjosan trosan!
Nybloggens lilla introduktion
Första inlägget så det kanske passar med en liten introduktion.
Jag har funderat på huruvida jag vill att jag ska vara anonym eller ej på denna blogg och som jag ser det är det lättare att först vara anonym och sedan övergå till att vara offentlig om jag så önskar med tiden, andra hållet går inte lika bra som ni kanske förstår. Tills vidare kallar jag mig Q och det av den enkla anledningen att jag är queer och jag hoppas att andra queers kommer hitta hit. :) Annars om mig kan jag väl säga att jag gillar att skriva (hehe, varav bloggen), men har försökt att ha en blogg förut med dåligt resultat så vi får se hur länge jag lyckas hålla bloggandet vid liv denna gång.
Introduktionen är över, nu ska jag se om jag inte kan piffa upp bloggdesignen lite.
Så Mjao så länge!
