Alla heterosexuella sminkar sig inte.
"Hon är nog lesbisk för hon sminkar sig inte"
.
Det finns vissa typer av människor, låt oss kalla dem heterosexuella. En del av dessa heterosexuella människor är även homofobiska, en del är bara korkade och sen finns det en stor del som är lika trevliga och underbara som du och jag är.
.
När man är barn är det inte alltid man medvetet får välja sina vänner. I skolan kanske man inte har lyxen att välja och vraka bland alla trevliga klasskamrater eftersom de för det mesta är väldigt otrevlig mot dig. Det kanske är du och en tjej till som inte riktigt passar in någonstans, och i brist på andra trevliga själar umgås ni och blir vänner. Ni kanske inte alls gillar att vara med varandra, men ni står ut eftersom alternativet att vara ensam inte är mer lockande. Vissa människor kanske hamnar i en kompisgrupp som sedan blir svår att ta sig ur och man håller ihop även om man egentligen inte har någonting gemensamt längre.
.
Jag var i en sådan kompisgrupp och det var på gymnasiet vi riktigt gick åt olika håll och jag slutade umgås med mina kompisar, det var ingenting jag led av då jag inte riktigt uppskattade deras beteende. Ibland träffar jag dessa kompisar, även om det var länge sen vi gick på högstadiet tillsammans, och idag är vi mer olika än någonsin.
.
Varför jag tar upp detta på min blogg är för att dessa kompisar är heterosexuella, homofobiska, korkade människor. Ni kanske anar varför jag inte kommit ut för dem än. När jag gick i högstadiet var det mycket snack om lesbiska i min kompisgrupp. Det var snack om den där tjejen som svarat "Ja" på frågan om man någonsin fantiserat om en person av samma kön (Sexualundervisningens frågestund), det var snack om läraren som tydligen var lesbisk och det var lite snack om mig. Att mina kompisar retade mig ett fåtal gånger med ord som "lebb" gjorde mig otroligt förbannad, för ingenting jag någonsin gjort var det minsta lesbiskt. Inte hade väl jag blivit kär i en tjej och inte heller hade jag hånglat upp en brud i korridoren. På högstadiet visste inte ens jag om att jag på senare tid skulle börja dejta tjejer.
.
För en tid sen hade jag bestämt mig för att komma ut för dessa människor, jag kände mig stark nog att försvara mig om de skulle säga något taskigt. Jag var sekunder ifrån att säga någonting då en av den antydde att jag dejtade en tjej och alla skrattade. Jag bestämde mig för att komma ut en annan dag, det var ju ändå min födelsedag.
Igår träffade jag två av dem och de började prata om en tjej som tydligen måste vara lesbisk för hon använder ju inte smink. Liksom VA?! Vad är det här för människor och vad gör jag här?
Jag borde ha kommit ut då med orden "det finns ju många lesbiska som sminkar sig också, titta bara på mig" (även om jag inte kallar mig själv lesbisk/homo annars).
Men jag gjorde ingenting, satt och var chockad över detta korkade uttalande om denna tjej som inte vill sminka sig och blir stämplad som lesbisk av personer som hon knappt känner. Jag vet att det bästa för mig vore att komma ut, eller i alla fall munhuggas lite när det gäller sådana här frågor som är så viktiga för mig, varför jag inte lyckas göra det vet jag inte. Förmodligen är jag väl rädd för att förlora dem, även om de är så korkade och elaka att jag borde bli glad om vi aldrig pratade med varandra igen.
Men det är väl så, vissa människor är svårare än andra att komma ut för och än är jag rätt så ovan att komma ut. I detta fall är det inte bara att komma ut för några stycken, utan kommer jag ut för dem så kommer jag ut för väldigt många för de skvallrar som bara den.
.
Hoppas att ni har en fin sommar och känner er inspirerade att komma ut för någon, jag ska försöka igen i alla fall. Skam den som ger sig. :)
/littleQ
Är det bättre att vara homo i grupp?
Inte bättre kanske, men det kan vara lättare!
.
Det här med grupper.
RFSL (Riksförbundet för sexuellt likaberättigande), SFQ (Sveriges förenade HBTQ-studenter) och andra HBTQ-inriktade grupper pratar jag om i detta fall.
Gå med eller att inte gå med, det är frågan. Som jag har uppfattat det finns det de som inte har någonting emot dessa grupper eller kanske är medlem i en/flera själv, sen finns det de som tar avstånd och inte förstår varför man skulle vilja gå med i en sådan grupp. "Bara för att jag är homosexuell behöver det ju inte betyda att jag har någonting gemensamt med andra homosexuella så varför skulle jag gå med i en sån där grupp?" Detta sa en vän till mig och jag började undra varför jag själv är med i sådana där grupper då vår enda kända gemensamma nämnare är att vi är ohetero. Alla HBTQ-personer är inte likadana, så varför vill man klumpas ihop med en massa människor som man förmodligen inte skulle träffat på om man var hetero? Det jag kunde komma på då var att ja, kanske vi inte är så lika på allt annat, men å andra sidan, hur lik är du dina vänner? Dina kompisar är kanske träningsfreaks och du föredrar soffan med en påse chips, du föredrar att diskutera politik och de bryr sig inte ett skvatt om invandringen i Sverige ökar eller minskar. Kanske ni inte skulle vara vänner om ni var alltför olika, men vem vet?
.
Jag är med i HBTQ-inriktade grupper för att jag trivs där, man slipper komma ut, man slipper tveka att säga att man har flickvän, man kan till och med träffa sin framtida flickvän där. Man skapar sig ett nätverk där någon i gruppen kanske känner någon som blir ens framtida flickvän, man kan diskutera saker som kanske främst rör HBTQ-personer, typ diskriminering av sexuell läggning, könsroller (ja, det rör ju alla egentligen, fast kanske mest de som bryter dem) homoadoptioner, transfrågor.
Jag vet inte hur det är med er och era heterosexuella vänner, men de kanske inte känner lika många HBTQare som kan bli din framtida partner, kanske de inte är så insatt i HBTQ-politik, har aldrig känt på hur det är att bli diskriminerad pga. sin sexuella läggning, kanske de helt enkelt inte gillar att prata om saker som kan vara intressanta för HBTQare att prata om.
.
Jag anser att det kan vara nyttigt för vissa människor (t.ex. för mig) att träffa andra som brottas med samma problem som jag pga. min sexuella läggning. En grupp människor som jag kan träffa, se på en lesbisk film och slippa fundera på om de andra i gruppen sitter och tycker det är konstigt med två tjejer som hånglar.
För vissa är det en bra grej med dessa grupper, en plats där man kanske man vara lite mer sig själv än vad man kan i andra sammanhang. Andra har inget behov av en sådan gemenskap och hittar hellre gays på egen hand eventuellt bara hänger med sina heterovänner. Det är ju helt okej det också, såklart! :)
Jag tänkte bara ge er som läser min blogg, och som kanske inte redan är aktiv i RFSL, SFQ eller liknande att ge er en liten positiv kick i rätt riktning, prova! Gillar du det inte så gillar du det inte, men då vet du ju det iaf. :)
/littleQ
Let's call in queer to work
.
Finns det fortfarande människor som dessa? Jag må leva i en väldigt konstig värld just nu då jag har väldigt mycket kontakt med andra HBTQ personer och därför känns detta helt absurt! Det skulle det gjort annars också, men i andra kretsar kanske jag skulle mött på mer homofobi än i de kretsar jag umgås i nu och därmed kanske inte bli lika chockerad över ett sådant påstående.
.
Hade vi inte tagit bort sjukdomsförklaringen för homosexualitet typ år 1979? Hej Mattias, välkommen till den nya moderna världen i Sverige 2011, homosexualitet är INGEN sjukdom. Jaha, du tycker att det är ändå är det, men bara för att någon tycker att en chipspåse är lika nyttig som en morot betyder det ju inte att det faktiskt ÄR det...
.
Vad skulle denna Mattias Karlstrand tycka om detta när alla homosexuella ("liksom samtliga sexuella läggningar som förhindrar en normalkärnfamiljs bildning"), sjukskriver sig, som de gjorde förr i tiden för att protestera mot sjukdomsförklaringen? Skulle Sverige fungera? Skulle vi hamna i någon kris då väldigt många skulle sjukskriva sig "for life"? Svar ja, herr Karlstrand! Och vad skulle doktorn säga? Ja, du är ju homosexuell, så självklart ska du ha sjukdomsersättning, tillgång till handikapplats utanför varenda affär ("Det är förmodligen ett av de värsta handikappen, värre än att förlora en arm eller ett öga, eftersom en familj troligen är det högsta en människa kan önska sig.").
Vi är alltså 1. Sjuka, 2. Handikappade, 3. Oförmögna att skaffa en familj...
Fast vänta lite nu, vi ÄR ju förmögna att skaffa familj! :O Vilken chock det borde komma för dig Mattias, men du vet om att vi både kan adoptera och inseminera nu va? Även om det är lite si och så med hur det faktiskt fungerar i verkligheten. Allt man behöver är ju lite babyjuice, ett välkomnande ägg, en vänlig miljö och lite tur och vem som helst kan få ett barn.
.
Sen känner jag att jag måste kommentera kollegan Sanna Hills "inga kommentarer" också. Homosexuella blev ju även diskriminerade och dödade under förintelsen också, men det är väl inte främst mot de homosexuella som "inga kommentarer" är ett hån. Hur kan man inte ha en endaste kommentar till huruvida förintelsen ens har ägt rum?! Det är väl rätt så självklart att den faktiskt har det! Oavsett om man sympatiserar eller inte med att den gjorde det, så kan vi ju inte förneka att det faktiskt hände. Jösses, var var ni under typ hela eran skolgång? Gick ni aldrig i skolan och lärde er om sådana här saker som världskrigen och vem höll i eran sexualkunskap egentligen? Jag föreslår att Mattias kollar upp URs nya serie "Sexualkunskap" och Sanna kan ju antingen gå tillbaka till högstadiet eller läsa en av alla faktaböcker, biografier och filmer som gjorts som handlar om förintelsen.
/littleQ
We're Here! We're Queer! Get used to it!
Jag antar att det är någonting jag måste jobba med. Rädslan att någon ska se mig hålla handen med en tjej, men det är en process. Det börjar med att man gör det utan att faktiskt egentligen våga det, sen vågar man, sen gör man det länge tills man inte bryr sig längre. För det är ju ändå en viktig grej att göra, hålla handen och på andra sätt visa att man faktiskt gillar den här personen som mer än bara kompisar. Speciellt viktigt blir det ju eftersom folk måste börja ändra hur de ser på saker och ting. En kille och en tjej som går på stan tillsammans kanske automatiskt tas för ett par, två tjejer/killar som går tillsammans på stan tas automatiskt för kompisar. Heteroparet behöver inte hålla handen för att få folk att ändra fördomen att de är ett par, och inte heller behöver de fundera på vilka som eventuellt ser dem och vilka konsekvenser deras handlande kan få. Personer av samma kön som håller handen dock gör att folk lägger märke till det, och det är viktigt för vi måste visa oss att vi finns!
Vi finns här, vi är kära och vi bryr oss inte! Som uttrycket: "We're Here! We're Queer! Get used to it!"
Det blir så otroligt viktigt att våga just eftersom vi måste ändra på folks tankar att det inte finns så många HBTQ-personer, och att det är så ovanligt att se ett par av samma kön gå hand i hand. För att vi i framtiden ska kunna gå hand i hand med vem vi vill i framtiden utan att måsta tänka på vad för kön personen har och för att vi i framtiden inte ska få folk att vända sig om eller ens reagera på vårt handhållande, måste vi våga göra det nu. Nu när samkönat handhållande fortfarande ger blickar, reaktioner på olika sätt och en liten lapp som med orden gay/flata/bög/lebb/sån-där-homosexuell i pannan på oskyldiga små gulliga oheteros som är kära.
Nu hade jag tänkt att återgå till mitt dagdrömmande om min lovely lady, för att sedan träffa henne senare. Livet är underbart! :D
/littleQ
Ett skepp kommer lastat med.. Gays!
Men det har varit mycket prat om den här gaykryssningen. Jag har aldrig varit på en gaykryssning, eller en heterokryssning för den delen heller, men många gånger hör jag folk säga "Ska du på gaykryssningen?"
Nästan lika ofta som jag får höra "Ska du på pride?" Är denna kryssning för gays en lika stor grej som självaste pride? Vad är det med denna kryssning som får folk att pilgrimsvandra från Norrlands skogar och alla andra att sätta sig på första bästa tåg/buss och bege sig mot Stockholm?
Är det tanken på att de kommer vara 1600 gays på ett och samma ställe som gör att det pirrar lite i magen och får folk att resa? Eller är det alla singlar som suktar efter smek och hångel från X antal okända gays från diverse orter i Sverige, några timmar av extas utan hämningar där det inte smyger något hetero längst väggarna och dömer dig och ditt sätt att leva. Du riskerar inte att få en sten kastad i ryggen när du kysser en heting på dansgolvet, inte heller lär det stå någon med en "God hates Gays"-skylt, för nej, på gaykryssningen är det bara en massa kärlek och inget hat. Eller?
Hur stor är Gaygruppen i Sverige egentligen? Den är större än många heteros vet, det vet vi ju, men den är liten. På qruiser börjar man känna igen ansikten, sina HBTQ-vänner känner ofta andra HBTQare på andra orter, och dessa känner säkert varandra och Facebooks "Gemensamma vänner" visar detta.
Sen tänker du att det finns bara en viss typ av gays som önskar gå på gaykryssning, de som:
1. gillar kryssningar,
2. gillar att festa,
3. har råd,
4.är singlar,
5. har vänner som tvingar med en.
Gruppen blir betydligt mindre, tänk sedan att kryssningen har begränsat antal passagerare som de tar in, en Liten grupp av alla gays i Sverige kommer då hamna på denna båt tillsammans. Om nu kryssningen fick ett lyckligt slut lär gaysen återvända nästa gång.
Efter några år kommer man säkert börja känna igen folk där på kryssningen, gammalt ragg, ett strul och någon du såg ditt ex hångla upp mot väggen förra kryssningen. Utbudet sinar och det blir spänningar för att alla bråkar om den där sista snygga. Har de kommit ända från Kiruna ska de väl ändå få lite skoj, och det med någon heting eller hur? Jag har aldrig varit på gaykryssning, men jag kan tänka mig att det blir en hel del "Men guuud, hur kan HON vara med HENNE, hon var ju med du vet, hon den där som dissade mig" Kanske blir det slagsmål, det är ju rätt så trångt på en sån där kryssning, kan jag tänka mig.
Men det är fint, att kunna träffas allihopa, ha lite skoj och inte måsta bry sig om det är något homofobiskt as som står och väntar på att slå ner dig när du går tillbaka till hytten. Nej, det är fint att det finns en fristad från sådant. Kanske borde man prova det någon gång. :)
/littleQ
Bär Lila för att visa ditt stöd för HBTQ-personer!
Idag bär vi lila!
Läs Felix Königs (ordförande RFSL Ungdom) artikel på qx.se. :)
Själv har jag inte så mycket lila i min garderob, men jag hittade en lila tröja och lila nagellack och örhängen med lila detaljer, yes, jag tar allt jag har. Samtidigt undrar jag varför jag har så lite lila, det är ju en fin färg. Hrm, :)
I alla fall, anledningen till varför vi ska ha lila på oss idag är pga visa att vi stödjer HBTQ personer. Kampanjen uppkom pga de självmord i USA som jag skrivit om i de senaste inläggen. Idag, den 27e Oktober är den svenska kampanjen, jag tror den i USA var förra veckan, men idag är det Sveriges tur. :) Till och med Qx.se har blivit lila dagen till ära. :)
Hoppas ni är fina i era lila kläder/smycken/sjalar/hattar/halsdukar/bälten etc. och glöm inte att berätta om någon undrar varför alla är så fina just idag. :)
/littleQ
President Obamas version på "It gets better"
Som jag nämnde i mitt förra inlägg så är det mycket prat om de självmord bland HBTQ-ungdomar som skett i USA. Kanske är det inte lika prat om det här i Sverige, men det har fått mycket uppmärksamhet i USA (vilket jag tycker är jättebra). Förra videon jag la upp var ett tal från en politiker, denna video är ett tal från självaste President Barack Obama. :) Det gör mig så glad att se att det verkligen tas på allvar, jag undrar om McCain skulle gjort en liknande video... I think not.
Så här kommer videon där President Barack Obama talar till folket (well, Amerikanska folket, även om jag tänker att han säkert talar till alla egentligen)
/littleQ
Joel Burns till HBTQ ungdomar: "It gets better"
Det har inte blivit mycket till bloggande på sistone, men jag tänkte delge er en video som jag tycker att alla borde se, och själva dela med sig. Det är ett tal som framförs av politiker i USA som pratar om de många självmord bland HBT(Q) ungdomar den senaste tiden. Det finns även en artikel för er som vill läsa lite mer.
/littleQ
Könsbyte i Iran
Jag är faktiskt helt chockad.
(Beskrivningen från tv.nu)
Dokumentär. I Iran är det tillåtet att utföra och genomgå könsbytesoperationer medan homosexuella handlingar kan bestraffas hårt enligt islamsk lag. Vi möter läkare på en klinik, men även patienter som önskar bli opererade för att bli kvinnor fullt ut. En film om identitet, traditioner och mänskliga rättigheter.
.
Dokumentären går även 30 September 22.00-22.50 (I morgon, Torsdag) och 2 Oktober 18.00-18.50 (Lördag) för er som vill se den.
.
Vet inte om jag ska gråta när jag märker att vissa av "könsbytarna" byter kön pga att de egentligen är homosexuella, och att homosexualitet är olagligt och dåligt. Alltså byter vissa av den kön endast för att anpassa sig till samhället (som i Iran baseras på, vad kan man säga, Extrem Heteronorm kanske?) = Dåligt, och skulle inte accepteras i Sverige då personen i fråga inte "på riktigt" vill byta kön utan bara skulle göra det för att denne då skulle ses som heterosexuell istället för homosexuell.
.
Eller när jag hör om hur några MtF (Male to Female) inser att de ska anpassa sig efter de kvinnliga reglerna och att de accepterar att de inte kommer ha samma rättigheter som kvinna som de skulle haft som man. Jag vill bara bjuda in alla till Sverige och säga "Kvinnor är lika mycket värda här i Sverige, det jobbar vi mycket för (ja, vissa av oss iaf)".
.
Det var så mycket i den här dokumentären som jag bara ville diskutera med dem om. Jag skulle vilja åka till Iran och hjälpa dem ändra åsikter, men jag skulle förmodligen spärras in (eftersom det var olagligt där med "homosexuella handlingar") fast vem skulle jag göra homosexuella handlingar med där? Aja, de skulle nog spärra in mig för "okvinnligt" beteende istället då. Eller slå ihjäl mig på gatan, ingen skulle nog ingripa. Nej, nu är det nog mina fördomar som kommer in, men trakasserad skulle jag definitivt bli.
Fast å andra sidan, kolla in den här artikeln, homosexuella Hängs ju för tusan! Dödsstraff för homosexualitet med andra ord.
Urdrag från artikeln:
"De vet alla hur det är att leva under en sharialagstiftning som säger att homosexuella kan dömas till döden – och under ett religiöst förtryck som gör dem som tillhör sexuella minoriteter till rättslösa offer för alla som vill förgripa sig på dem."
"Här i Iran har i vart fall de homosexuella inte någon framtid, det är Arsia och hans vänner överens om."
"– För de flesta iranska män innebär drömmen om demokrati att man får supa och gå på horhus. Men det måste väl betyda något mer? Som att samhället accepterar även sådana som oss."
Det är ju sjukt, men jag är glad att de iaf vågar finnas till. :)
/littleQ
Folk som känner så starkt självhat borde gå i terapi.
Valet 2010 var ett sorgligt val, det var valet då ett främlingsfientligt parti kom in i riksdagen med 5.7 %. Jag tänkte visa vad Sverigedemokraterna tycker om dig, du som läser min blogg och förmodligen är eller sympatiserar med HBTQ-personer.
Här hittar du artikeln.
Grattis till alla oss HBT(och Q, men varför skulle SD veta någonting om Queers), vi är i deras ögon lika mycket värda som människor som har sex med små barn och oskyldiga djur. Någon som känner sig manad att börja fira genom att hoppa in i gaskammaren på direkten? Get the party started liksom.
.
Nu kanske ni tycker att det är självklart att inga HBTQ-personer röstar på SD. Tyvärr har ni fel.
SD har å andra sidan väldigt stort stöd från HBTQ-personer. Det var ju konstigt. Min fråga är varför?
En av anledningarna kan vara att vissa homosexuella ser muslimer som ett hot eftersom homosexualitet i muslimska länder ibland är olagligt, straffbart och kan kosta dig livet (genom dödsstraff) och att fler muslimer i Sverige skulle innebära att de fick mer inflytande.
.
Ändå har vi fler muslimer i Sverige idag än för 50 år sedan, och i Sverige är homosexualitet:
1. inte olagligt, 2. inte en sjukdom, 3. inte bestraffat med dödsstraff.
Vi har fler muslimer i Sverige idag och ändå så går det framåt för HBTQ-personers rättigheter.
Vi får gifta oss, adoptera, inseminera bland annat. Det är framsteg, med SD ökar risken att vi kommer stå still.
.
Det finns alltså HBTQ-personer som röstar på ett parti som tycker att HBTQ-personer är lika hemska som pedofiler. Beror det på att många HBTQ-personer mår psykiskt dåligt och därmed känner väldigt mycket självhat? Eller för att de inte orkar läsa på vad SD egentligen står för och därmed tror på saker som att muslimer skulle vara orsaken till att folk är homofobiska i Sverige.
Alla invandrare och HBTQ-personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna bör gå i terapi för att bearbeta sitt självhat.
/littleQ
Homo/Hetero? Synd, ni är tydligen de enda som får HIV.
Nu menar jag inte att alla måste skriva "HIV sprids vid heterosex, homosex, sex för övriga personer som inte anser att de passar inom de könsnormer som finns i samhället" man kan ju skriva sex istället? Eftersom det redan inkluderar alla. Man kan hitta en hel den knasigt om man ids läsa igenom sin kurslitteratur.. ;)
Tjohej!!
/littleQ
Har din son kommit ut som lesbisk eller bög än?
En lesbisk kille och en bögtjej?
°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°°
För några dagar sedan hörde jag några av mina kurskamrater prata om Pride och att de varit ute på krogen. Sen frågar en om det var många från Pride som var ute på krogen den helgen och en tjej förklarar att det varit många lesbiska tjejer där hon varit.
Hrm, tänkte jag, finns det lesbiska killar?
°
Nu tror inte jag att hon menade det så, och egentligen bara underströk det faktum att det var lesbiska där, och att de var tjejer (vilket iofs ordet lesbisk innebär, att det är girl + girl liksom) men inte mer med det. Men tanken väcktes, var inte ordet lesbisk nog starkt tyckte hon? Ville hon att de hon berättade för verkligen skulle skapa sig en bild av två lesbiska, och eftersom alla kanske inte automatiskt har en referensbild på lesbiska så gav hon dem en extra push och la till tjejer för de flesta har nog en bild av hur två tjejer kan se ut, och sen dem tillsammans kan man nog också lista ut. Det är intressant det där med hur man använder språket för att skapa vissa bilder i andras hjärnor. Det är väl det som skiljer en dålig berättare från en bra? Att man lyckas måla upp en så tydlig bild att personerna i fråga verkligen kan leva sig in i situationen du berättar om. Jag kan tänka mig att om tjejen i själva verket själv var lesbisk och skulle förklara samma scenario skulle hon kanske inte sagt 'tjejer' eftersom hon själv har en så stark bild av vad det innebär (att det är två tjejer och inte något annat). Kanske, kanske inte, det är vad jag tror iaf.
°
Jag kommer ihåg när jag var yngre, gick i mellanstadiet och tjejer i min klass började gå runt och säga att de var bögar för ja, de gillade ju killar och skrattade lite eftersom vi ändå förstod att de egentligen inte alls berättade att de var homosexuella, utan i stället förklarade att de var heterosexuella. Men varför skulle vi inte kunna säga såhär? Att istället för att vara Homo eller Hetero så är man Killgillare eller Tjejgillare?
Liksom att den här killen på bilden ovan är lesbisk för han gillar ju tjejer, och tjejen är bög för hon gillar ju killar (om man nu utgår från att de inte är bi/annat och att de nu identifierar sig som kille/tjej), de verkar ju gilla varandra iaf. Det vore ju något, om hela världen helt plötsligt skulle vara bögar och flator och alla skulle måsta komma ut hela tiden och att det inte vore något som bara en del av befolkningen måste göra. :)
/littleQ
Det är möjligtvis lite olagligt att skjuta dem bakom ladugården.
-Om vi gör nog många skyltar där det står att Gud hatar homosexuella, att det är onaturligt och att att det är en synd, då måste väl ändå folk börja fatta att det är något sjukt fel med dessa onaturliga HOMOsexuella varelser som själva anser sig vara fullt friska människor. Det är våran plikt som kristna att informera resten av befolkningen att vi gör bäst i att behandla dem som djur, och eftersom det möjligtvis är lite olagligt att skjuta dem bakom ladugården, så kan vi iaf behandla dem som psykiskt sjuka och besatta av demoner och få dem att må så dåligt över deras onaturliga känslor och beteenden att de själva tar livet av sig.
För det är ju precis lösningen: att få alla som inte passar in i samhället att själva ta tag i saken och ta livet av sig, göra samhället en tjänst liksom, som ett ogräs som själv utrotar sig själv när det inser att det råkade dyka upp i en trevlig blomrabatt istället för i skogen någonstans i Pajala där det inte gör någon skada.
Attans vilken otur man kan ha ibland, att man råkade födas och bli just den man är men jag säger ändå att vi har tur, vi som bor i Sverige. Tänk om man bodde i de konservativa delarna av USA...
-Va? Har du blivit skjuten nu igen? Jamie, när ska du lära dig att inte titta på killar sådär när du redan har ett bögrykte? Du får fan skylla dig själv att du blev misshandlad, skjuten i benet och kastad nerför ett tak om du ska hålla på och böga dig sådär! Ska du envisas med att vara bög så får du aldrig berätta det för någon och absolut inte experimentera med killar och för att inte väcka misstankar ska du gifta dig med en tjej också, bara så du vet vad som väntar dig.
Om ni inte förstår vad jag försöker säga med mina mini-scener så skiter jag i det, det är verkligen inte mina egna åsikter, vilket jag hoppas ni alla förstår även om ni tycker det är töntigt. :)
/littleQ
The Gaydar
Jag har nyligen börjat en ny kurs på universitetet och det med en hel grupp av människor som jag inte känner eller ens har sett förut. Tanken flyger förbi en om det eventuellt finns queert folk i klassen, gayradarn dras fram och man observerar. Vad jag har börjat tänka på är hur det kommer sig att en gayradar (gaydar) ens existerar. Vad är det man tittar på? Vad är det HBTQ-personer märker hos andra HBTQ-personer som andra kanske inte uppfattar?
Vad är gayt?
Frisyr? Kostval? Klädsmaken?, Smink?, Åsikter?, Personlighet? Intressen?
°
Jag tror att ni får vissa idéer när jag skrev dessa saker. Den stereotypiska flatan t.ex. skulle säkert se ut ungefär såhär:
Frisyr: Klippt i en kort frisyr, antingen butch-frilla (killfrisyr) eller hackigt (ev. halvrakat) och allmänt unikt.
Kostval: Vegetarian, eventuellt en vegan som fuskar lite ibland, eller som inte fuskar alls för hon står fast vid sitt val.
Klädsmak: Flat-linnet (vitt linne), jeans, skärp och inte handväska. Eller (om hon verkligen är en veg. så är det med bohemiska kläder)
Smink: Ibland men oftast inte. Vardagssminkar sig inte.
Åsikter: Starka åsikter. Röstar rött.
Personlighet: Öppen och med kort stubin.
Intressen: Dricka öl, spela dataspel, köra bil, få tjejer i säng.
°
Den stereotypiska flatan förändras, min stereotypiska flata ser eventuellt annorlunda ut i framtiden och såg förmodligen annorlunda ut förr. Så det är kanske inte så konstigt om man använder stereotypen som riktmärken för att sedan lista ur om en person är gay eller inte. Kanske det är därför HBTQ-folk lättare kan känna igen en annan HBTQ-människa, för att de helt enkelt vet vad som kan vara gayt, och nog många faktorer kan leda till en slutsats (även om en öldrickande, kortklippt, vänsterbrud med flat-linne mycket väl kan vara 100% straight).
Synd för alla femmes dock. De är inte lika lätta att upptäcka med gayradarn eftersom de kanske inte alls ser gay ut. Men kan man ändå upptäcka dem? Självklart! Ni kan rikta radarn mot saker som har med kroppsspråk och språkval att göra. Det lite mer subtila med andra ord. Ord som: Partner, Queer, insemination och hen kan visa att tjejen i fråga är en HBTQ-person.
Pratar ni och hon uttrycker att hon "önskar att hon var i en relation" istället för att hon önskar att hon "önskar att hon hade en kille"? Önskar hon att hon kan finna "en människa som kan älska mig för evigt" istället för "drömprinsen"? Du kanske har en chans (och passa på, nu när hon tydligen är singel och redo att dejta ;) ).
Man kan faktiskt aldrig veta och vissa säger att det inte finns något som heter gaydar, men jag tror den finns, oavsett om den beror på fördomar som man klumpar samman och därmed utgår ifrån (se exemplet innan med stereotyp flatan), eller om det är en inbyggt mekanism som queert folk har fått sen födseln. Jag vet inte, jag önskar någon kan forska om detta, kanske får bli mitt ansvar, när jag har lust och utbildning för det. :)
/littleQ
[Facebook]-In a relationship?
Vad tycker ni, hur privat ska man vara på Facebook?
It's raining books and.. men?
Det har regnat lite dagarna som varit (inte idag dock, jippie!) och vad passade bättre än att gå till biblioteket en regnig dag? Ingenting passade bättre. Jag väntade ut läget då det regnade som allra mest (jag gillar regn), på med skorna och med paraplyet i högsta hugg gick jag ut. Förresten har jag tänkt på att alla har så tråkiga paraplyer, jag själv inräknad, så när jag hittar ett regnbågsfärgat paraply ska jag köpa det och eventuellt alltid använda det, även när det blåser orkanvindar, solen bränner (då kan det ju faktiskt vara till användning), när det snöar (då också), när det haglar iskulor (speciellt då), när it's raining men (behöver jag ens säga varför ett paraply kan vara användbart då? Speciellt ett regnbågsfärgat, vad mer säger "Hej Man, regna inte på mig?"). Ett paraply-för alla väder. Perfalerfa!
Det är så mysigt att vara ute när det regnar och jag var inte den enda som var på väg mot biblioteket. Enligt Facebook var minst 2 av mina vänner "going to the library" och "ska på bibblan".
Jag hade faktiskt ett ärende där, jag hade reserverat en bok som jag hade hört så mycket om Det finns annan frukt än apelsiner (Jeanette Winterson) och jag var faktiskt rätt så glad när jag vandrade hem och öppnade boken för att läsa. Några sidor in börjar jag känna svaga déjà vu moment, i mitten av boken inser jag att jag redan har läst den innan så jag visste redan allt som skulle hända, plus att jag inte riktigt tyckte den var den bästa första gången jag läste den heller. Men vad är några timmar av mitt liv egentligen?
För er intresserade var det en queer bok, möjligtvis att jag ger er en liten recension senare, om orken infinner sig. :)
Nu blir det snart middag och sedan födelsedagsmys med några kompisar för en av dem fyller år. :)
Kricket!
Afrika-Queert?
Hello Everybody! :)
Nu är jag tillbaka från varma Tunisien, hett, hett, hett fast det blåste så det gick ändå att sola utan att känna att man blev levande kremerad. Jisses, nu är jag tillbaka iaf och jag satt och funderade lite på hur mitt tänk förändrades när jag var där borta. Eftersom ni kanske vet att Tunisien är ett muslimskt land, om nu ett land kan ha en egen trosuppfattning, men majoriteten är iaf muslimer. Jag vet inte om det är mina fördomar som talar men det tror jag inte för jag läser också tidningar och pratar med folk, men att vara Queer/Homo/Bi/Trans är ju inte riktigt accepterat i muslimska kulturer, även om även de gör framsteg eftersom man ändå hör om muslimer som kommer ut i deras hemland eller familjer. Vissa gånger går det nog relativt smärtfritt och jag har verkligen ingen aning om hur många procent det rör sig om, men jag skulle nog tippa på att de flesta HBTQ-personer i muslimska kulturer väljer att inte komma ut/leva ett dubbelliv eller rent ut sagt flytta pga att de vet att deras läggning/livsstil inte är accepterad i deras kultur. Detta är mycket tråkigt tycker jag, för jag tror verkligen inte att vi Svenskar är mer gay än Tunisierna, det är bara fler som vågar vara sig själva, för i våran kultur är det någonting modigt att våga vara sig själv och stå för vem man är och vara Proud. I Tunisien kan jag tänka mig att det tvärtemot är någonting galet, som att även om man är gay så ska man verkligen inte berätta det för då har man ju riktigt satt sig i skiten och kommer inte få någon respekt eventuellt bli förföljd eller utesluten ur familjen. Det är så himla tråkigt och det är någonting jag vill ändra på. Men när jag stod där på stranden och en kille frågade om jag hade pojkvän svarade jag att: "Ja, jag har en pojkvän." Varför?! Jag har ingen pojkvän, jag har en flickvän, girlfriend liksom, men vågade jag säga det? Även om jag visste att jag förmodligen aldrig kommer träffa människan igen i hela mitt liv? Nej, och varför inte då? Förutom det vanliga "komma ut-grejen" som jag är relativt ny på om jag ska vara riktigt ärlig, men värst var nog att jag inte hade någon aning om huruvida jag skulle bli dåligt behandlad. Han verkade snäll och så, inte tror jag han skulle slå ner mig, men ändock sa jag pojkvän för i hans värld fanns nog inte ens tanken att jag skulle kunna ha en flickvän. Jag kanske försökte förhindra att han skulle få en hjärtattack eventuellt hänga efter mig och säga att jag är sjuk och att han kan hjälpa mig att konvertera. Det förvånar mig inte så mycket att jag sa pojkvän egentligen, vad som förvånade mig var att när jag var där borta märkte jag bara hur snygga alla Killar var (okej, några snygga brudar fanns det också som jag märkte, men de var inte Tunisier!). Jag tänkte inte ens tanken på att titta på en Tunisisk tjej, nu kanske inte jag blir så väldigt het på heltäckande slöja heller, men det var långt ifrån alla som hade det. Men det var killarna jag märkte, vilket inte är fel det heller, men tanken fanns som inte ens att man skulle kunna få ihop det med en Tunisisk tjej. Trååk, mer Queer överallt!
Nu ska jag sova, måste vara utvilad tills i morgon då gullet kommer. :)
Internet-beroende?
Jag börjar ogilla mitt internetföretag. Det har en tendens att alltid bli något krux med det vilket resulterar i att vi blir utan internet för en period. Detta låter kanske inte som en alltför farlig företeelse men för en internet-beroende (jag är inte den enda, erkänn!!) är det ytterst jobbigt och kan i värsta fall ge en abstinensbesvär såsom stress, restless-legs, okoncentration, lättirritation samt andra jobbiga saker. Man (jag) mår helt enkelt inte så bra när man (jag) är utan internet, speciellt inte när man inte var förberedd och därmed hunnit göra allting man velat. Som t.ex nu, inför hösten har jag sökt till universitetet, och jag skulle svara på mitt antagningsbesked. Som tur var hade jag lite framförhållning denna gång och svarade för någon dag sedan, innan internet försvann men tänk om jag inte gjort det? Nu kanske ni tänker såhär: "men hur kan du sitta och blogga när du inte har internet?" Biblioteket, mina kära vänner (och alla andra), första gången jag vågat boka mig en dator. Den stressen valde jag att komma över för att kunna kolla mailen. Tänk vad man är villig att göra när man är beroende. Men det är väl inget negativt egentligen, att komma över sina rädslor och utmana sig själv, men det tar ändå krafter.
Jag hinner inte skriva så mycket mer innan tiden går ut men jag åker på semester nu en vecka så det blir inget bloggande på ett tag. Men eftersom jag är en ny bloggare tror jag ändå inte att det är så många som läser så om det är någon som läser detta om typ några månader, yes, nu vet ni att jag åker till Tunisien och blir brun. :)
Tjos!
B1&B2 eller är det en illusion?
Idag var jag och gick på en liten promenad på stan på kvällskvisten. Inget konstigt med det, vad jag kom att tänka på när jag gick där i godan ro och började gå efter två killar. Det är ju självklart inte heller något konstigt med att två killar går på stan klockan 21. Det jag märkte var att de hade likadana kläder. Det såg så lågstadiet ut på något sätt. Ljusblåa (likadana) t-shirts och mörka byxor och likadana väskor som hängde på samma sida. Om jag inte var så upptagen med att titta på kläderna skulle jag säkert märkt att de hade blont hår båda två och likadana skor, men så långt hann jag inte för de hann vika av. Jag tror inte att de var tvillingar, och hade de varit tvillingar skulle jag bara tyckt att det var ännu mer udda. Liksom, skaffa dig en egen personlighet och egen personlig stil?
Det som gjorde att det blev ännu mer udda var att jag för kanske bara några dagar sedan gick efter två tjejer som även de var precis likadant klädda. SERIÖST?! Varför gör man så mot sig själv? Det är lite lustigt, jag undrar om de hade tänkt på det innan de gick ut, eller om de bara råkade välja likadana byxor och likadana linnen (samma färg också) samt att de båda hade uppsatt hår.
Kanske det var rena tillfälligheter, kanske de gillar att se ut som piff och puff, B1 och B2 eller kanske gjorde de ett experiment där de försökte skapa en illusion av dubbelseende och kolla hur många människor som började blinka överdrivet mycket eller gnugga ögonen.
På tal om detta fenomen. Det finns faktiskt ett tvillingpar här i min stad som alltid ser likadana ut. Det har som blivit deras grej. De är alltid klädda likadant (precis likadant, säkert köper de dubbla av allt). Men det är som lite charmigt. Man vet ju vilka de är nu. De är iofs väldigt gamla, pensionsåldern någonstans, vilket gör det hela ännu mer udda. De är liksom 65+ och klär sig som två flickor på lågstadiet (jag kände några tvillingpar när jag var yngre och de var klädda likadant på lågstadiet).
Men det är ändå härligt med personer som dessa, de har blivit en trevlig grej om man ser dem på stan. De två övriga (unga) jag såg nyligen, jag betvivlar att de går likadant klädd hela tiden. Det är nog inte lika charmigt om man är 25 heller som när man är 65.
Det var allt för idag.
Tjos!
Underkläder och popcorn i rumpan.
Varmt. Varmt. Varmt. 27° (ja, det är varmt) och jag hade tydligen helt glömt bort att man ska klä sig efter vädret för ut gick jag, med jeans, en trekvartsblus och kofta (KOFTA!!). Tur det att man kan ta av sig den iaf, skulle jag försökt gå på stan i underkläderna skulle jag nog fått en och annan blick och det skulle tisslas och tasslas i buskarna. ;)
Tur att jag behöll kläderna på med andra ord.
Annat, jo, anledningen till att jag gick in till stan idag var för att jag skulle träffa min tjej som tyvärr inte bor i samma stad just nu men som hade en ledig dag och kom för att hälsa på mig. :) Det var mysigt, vi låg i parken och jag höll på att avdunsta medans hon åt lite mat med vad gör man inte för att umgås med de man gillar? :)
På tal om det där med underkläder. Min syster hade en kompis när hon var liten som kom från, hrm, ett annat land och hon var muslim (vilket jag nämner för att jag tror det har med saken att göra) som ifrågasatte det här med att vi svenskar hade bikini på stranden med frågan: "Varför går ni inte runt med underkläder på stan då?" Enligt henne var det precis samma sak. Enligt alla svenskar jag känner, är det inte samma sak. Fast tanken är ju lustig, om det var så att det enligt våran kultur var helt okej att springa runt med trosor och BH när vi shoppar. Tänk dig en biosalong fylld med hud, hud, hud och färgglada plagg som täcker det viktigaste. Nej, det skulle nog inte vara så trevligt, popcorn som faller ner på stolen som man sedan råkar mosa med låret som sedan skaver och fastnar när man reser sig för då har det mosats och verkligen tryckts in i huden och lagt sig där för att mysa lite. Nej, då skulle ju folk springa runt med popcorn i baken och det skulle ju inte vara så värstans fräscht, fast å andra sidan så tycker jag inte att det är någon vidare bra idé att alla ska gå omkring med bara underkläderna heller, inte bara för popcornrumpornas skull. Fast det finns ju minst 2 positiva saker som skulle komma ur den kulturen. 1: Prova kläder skulle inte vara så jobbigt längre för man är ju redan avklädd. Fast å andra sidan, skulle man ens behöva prova kläder om det var så att alla ändå bara gick omkring i underkläderna... Tåls att tänkas på. 2: Man skulle få se att alla andra inte ser så perfekta ut som man tror eller så skulle alla gå runt och må sämre... Kanske det inte fanns någonting positivt med det där egentligen, någon som har erfarenheter av detta?
Nej, nu ska jag kolla om jag inte kan komma på något att göra. :)
Tjosan trosan!
