We're Here! We're Queer! Get used to it!
Jag antar att det är någonting jag måste jobba med. Rädslan att någon ska se mig hålla handen med en tjej, men det är en process. Det börjar med att man gör det utan att faktiskt egentligen våga det, sen vågar man, sen gör man det länge tills man inte bryr sig längre. För det är ju ändå en viktig grej att göra, hålla handen och på andra sätt visa att man faktiskt gillar den här personen som mer än bara kompisar. Speciellt viktigt blir det ju eftersom folk måste börja ändra hur de ser på saker och ting. En kille och en tjej som går på stan tillsammans kanske automatiskt tas för ett par, två tjejer/killar som går tillsammans på stan tas automatiskt för kompisar. Heteroparet behöver inte hålla handen för att få folk att ändra fördomen att de är ett par, och inte heller behöver de fundera på vilka som eventuellt ser dem och vilka konsekvenser deras handlande kan få. Personer av samma kön som håller handen dock gör att folk lägger märke till det, och det är viktigt för vi måste visa oss att vi finns!
Vi finns här, vi är kära och vi bryr oss inte! Som uttrycket: "We're Here! We're Queer! Get used to it!"
Det blir så otroligt viktigt att våga just eftersom vi måste ändra på folks tankar att det inte finns så många HBTQ-personer, och att det är så ovanligt att se ett par av samma kön gå hand i hand. För att vi i framtiden ska kunna gå hand i hand med vem vi vill i framtiden utan att måsta tänka på vad för kön personen har och för att vi i framtiden inte ska få folk att vända sig om eller ens reagera på vårt handhållande, måste vi våga göra det nu. Nu när samkönat handhållande fortfarande ger blickar, reaktioner på olika sätt och en liten lapp som med orden gay/flata/bög/lebb/sån-där-homosexuell i pannan på oskyldiga små gulliga oheteros som är kära.
Nu hade jag tänkt att återgå till mitt dagdrömmande om min lovely lady, för att sedan träffa henne senare. Livet är underbart! :D
/littleQ
Ett skepp kommer lastat med.. Gays!
Men det har varit mycket prat om den här gaykryssningen. Jag har aldrig varit på en gaykryssning, eller en heterokryssning för den delen heller, men många gånger hör jag folk säga "Ska du på gaykryssningen?"
Nästan lika ofta som jag får höra "Ska du på pride?" Är denna kryssning för gays en lika stor grej som självaste pride? Vad är det med denna kryssning som får folk att pilgrimsvandra från Norrlands skogar och alla andra att sätta sig på första bästa tåg/buss och bege sig mot Stockholm?
Är det tanken på att de kommer vara 1600 gays på ett och samma ställe som gör att det pirrar lite i magen och får folk att resa? Eller är det alla singlar som suktar efter smek och hångel från X antal okända gays från diverse orter i Sverige, några timmar av extas utan hämningar där det inte smyger något hetero längst väggarna och dömer dig och ditt sätt att leva. Du riskerar inte att få en sten kastad i ryggen när du kysser en heting på dansgolvet, inte heller lär det stå någon med en "God hates Gays"-skylt, för nej, på gaykryssningen är det bara en massa kärlek och inget hat. Eller?
Hur stor är Gaygruppen i Sverige egentligen? Den är större än många heteros vet, det vet vi ju, men den är liten. På qruiser börjar man känna igen ansikten, sina HBTQ-vänner känner ofta andra HBTQare på andra orter, och dessa känner säkert varandra och Facebooks "Gemensamma vänner" visar detta.
Sen tänker du att det finns bara en viss typ av gays som önskar gå på gaykryssning, de som:
1. gillar kryssningar,
2. gillar att festa,
3. har råd,
4.är singlar,
5. har vänner som tvingar med en.
Gruppen blir betydligt mindre, tänk sedan att kryssningen har begränsat antal passagerare som de tar in, en Liten grupp av alla gays i Sverige kommer då hamna på denna båt tillsammans. Om nu kryssningen fick ett lyckligt slut lär gaysen återvända nästa gång.
Efter några år kommer man säkert börja känna igen folk där på kryssningen, gammalt ragg, ett strul och någon du såg ditt ex hångla upp mot väggen förra kryssningen. Utbudet sinar och det blir spänningar för att alla bråkar om den där sista snygga. Har de kommit ända från Kiruna ska de väl ändå få lite skoj, och det med någon heting eller hur? Jag har aldrig varit på gaykryssning, men jag kan tänka mig att det blir en hel del "Men guuud, hur kan HON vara med HENNE, hon var ju med du vet, hon den där som dissade mig" Kanske blir det slagsmål, det är ju rätt så trångt på en sån där kryssning, kan jag tänka mig.
Men det är fint, att kunna träffas allihopa, ha lite skoj och inte måsta bry sig om det är något homofobiskt as som står och väntar på att slå ner dig när du går tillbaka till hytten. Nej, det är fint att det finns en fristad från sådant. Kanske borde man prova det någon gång. :)
/littleQ
1700-talets Homosexuella Europa
Se på dokumentärfilmen "1700-talets Homosexuella Europa" som just nu visas på SVT-Play, fram till 2:a december, så passa på! Jag vet att ni bara längtar efter att få veta mer om dåtidens Faghags, butchs, transor, bögar och mycket annat smått och gott om man är intresserad av historia och framför allt hur queert leverne har dokumenterats i historien. Jag ska inte låta er våndas mycket längre, ty det vore inte snällt.
Här har ni dokumentären: 1700-talets Homosexuella Europa.
Trevligt tittande! :)
/littleQ
