We're Here! We're Queer! Get used to it!
Jag antar att det är någonting jag måste jobba med. Rädslan att någon ska se mig hålla handen med en tjej, men det är en process. Det börjar med att man gör det utan att faktiskt egentligen våga det, sen vågar man, sen gör man det länge tills man inte bryr sig längre. För det är ju ändå en viktig grej att göra, hålla handen och på andra sätt visa att man faktiskt gillar den här personen som mer än bara kompisar. Speciellt viktigt blir det ju eftersom folk måste börja ändra hur de ser på saker och ting. En kille och en tjej som går på stan tillsammans kanske automatiskt tas för ett par, två tjejer/killar som går tillsammans på stan tas automatiskt för kompisar. Heteroparet behöver inte hålla handen för att få folk att ändra fördomen att de är ett par, och inte heller behöver de fundera på vilka som eventuellt ser dem och vilka konsekvenser deras handlande kan få. Personer av samma kön som håller handen dock gör att folk lägger märke till det, och det är viktigt för vi måste visa oss att vi finns!
Vi finns här, vi är kära och vi bryr oss inte! Som uttrycket: "We're Here! We're Queer! Get used to it!"
Det blir så otroligt viktigt att våga just eftersom vi måste ändra på folks tankar att det inte finns så många HBTQ-personer, och att det är så ovanligt att se ett par av samma kön gå hand i hand. För att vi i framtiden ska kunna gå hand i hand med vem vi vill i framtiden utan att måsta tänka på vad för kön personen har och för att vi i framtiden inte ska få folk att vända sig om eller ens reagera på vårt handhållande, måste vi våga göra det nu. Nu när samkönat handhållande fortfarande ger blickar, reaktioner på olika sätt och en liten lapp som med orden gay/flata/bög/lebb/sån-där-homosexuell i pannan på oskyldiga små gulliga oheteros som är kära.
Nu hade jag tänkt att återgå till mitt dagdrömmande om min lovely lady, för att sedan träffa henne senare. Livet är underbart! :D
/littleQ
Kommentarer
Trackback
